Renfana mot ohyra
Renfanan är hög- och sensommarens ståtliga gula växt. Den ser lite ut som en prästkrage som har tappat sina vita kronblad.

Något som är intressant med renfanan är dess många användningsområden, varav de flesta rör någon form av "ohyra".
Förr i tiden var det vanligt att man använde den mot inälvsparasiter i form av mask, synnerligen springmask ska den ha varit effektiv mot. Man torkade de gröna bladen och använde de som te, och drack. Det skulle döda masken, och skynda på processen att få ut de döda maskarna ur tarmen.
Den har varit känd som effektivt maskmedel länge, och ända in på mitten av 1950-talet står det i böcker hur man skulle tillreda dessa drycker, om man led av mask. Kunde man inte göra eget så kunde man då köpa torkad renfana för mask på apoteket.
Den ska även vara väldigt verksam mot olika flygfän och myror. Den har en ganska kraftig och säregen doft, som dessa kryp inte ska vara alltför förtjusta i. Förr hängde man klasar av renfana i stall och ladugårdar för att hålla flygfän borta.
Man kunde även lägga små knyten runtom i hemmet för att hålla loppor och löss borta.
Även idag finns det dom som ställer en liten bukett renfana på bordet när man ska sitta utomhus och äta, eller hänger upp små knippen på verandan. Man kan även lägga lite renfana på marken där man inte vill ha myror.

Förr i tiden kunde en död kropp få ligga ett tag, i väntan på begravning. Det var då effektivt att lägga renfana kring den dödes kropp, för att hålla flugor borta, och för att det inte skulle "gå mask" i den dödes kropp. Renfana kallades ibland förr för "herba immortalis" (=odödlighetens ört), just eftersom de var så bra på att hålla de döda kropparna "fräscha".
Renfana innehåller ett ämne som motverkar förruttnelse, och kunde förr även användas vid konservering av exempelvis kött.
Dess latinska namn är Tanacetum Vulgare, och man tror att ordet tanacetum kan komma från grekiskans athanatos, som betyder just odödlig. Vulgare är latinska och betyder hop/allmän, och det ordet finns i ganska många blommor latinska namn, säkert just för att de är vanligt förekommande.