Skolklockan ringer in
ABC-bok, bibelstudier, barnaga. Herr och fru, magister, respekt, långa promenader, nya vänner, roliga och tråkiga minnen. Spännande nya saker. Så kanske man skulle kunna beskriva skolgången förr.
Det fanns både saker som inte är saknade, och saker man kanske skulle vilja ha kvar idag.
Förr fick man gå till skolan, även om det var några kilometer att traska. Idag har vi skolbussar.
Förr kunde man få stryk i skolan, ett rapp över fingrarna till exempel. Idag är barnaga tack och lov förbjudet.
Förr ingick bibelstudier i skolan. Idag har vi religionsfrihet.
Mycket har ändrats till det bättre. Från en rätt strikt skolgång till en friare. Samtidigt så...
Förr sade man exempelvis "magistern", "herr" och "fru". Idag kan det vara namn, svordomar, fula smeknamn.
Förr lekte man på rasterna. Idag sitter många med mobiltelefoner och datorer istället.
Förr arbetade man, rörde på kroppen, gick till skolan. Idag är övervikt hos barn ett stort problem.
Förr i tiden handlade problem inom skolan oftast om t.ex. lokalerna, maten, utbildningsfrågor, man försökte forma en skola som var till det bättre.
Problemen idag handlar oftast om det mer psykiska, det handlar bland annat om trakasserier och psykisk ohälsa bland både elever och lärare. Man skulle vilja sätta fingret på den felande faktorn, är det samhällsutveklingen i sig, är det skolans fel, är det sociala medier, inre stress på grund av höga krav och svår arbetsmarknad?
Skolan är bättre idag, men varför är det så mycket psykisk ohälsa? Säg den som vet...
Hur som haver.
Förr var det fokus på att man skulle lära sig räkna, läsa och skriva. Man hade naturlära, historia och kristendomskunskap. Sång (gärna psalmer) var vanliga inslag i början och/eller i slutet av skoldagen. Skolmaterial från förr har en godmodig charm över sig.
Räknespel finns att se i Nordmalings hembygdsgård.
Blandade skolmaterial, från Brattsbacka museum.
Skolan i Nyåker har man inte längre, utan nu finns här fritids och dagis. Det var bland annat sviktande elevunderlag som låg till grund för detta beslut, och det var förståeligt att det lades ner. Små klasser och få elever per lärare är förstås gynnsamt för den enskilde individen, som kan få mer hjälp och bli sedd på ett annat sätt. Men när eleverna är för få så känns det inte hållbart längre.
Skolan är ju inte bara en plats för lärande, utan även för social utvekling. Lagsporter, kompisanda och gruppformationer hjälper till att forma den unga individens sociala kompetens och självkännedom, och det är minst lika viktigt som utbildningsdelen. Och detta sociala samspel kan vara svårt att uppnå på samma sätt, när man är för få. När man inte ens kan få ihop det antal som behövs för att ex. spela lite brännboll.
Tråkigt för byn, men förståeligt.
Bra dock att det fortfarande finns dagis och fritids.Här finns ju möjligheter att profilera sig mer som lite av en naturskola, fast för småttingarna då. Utomhuspedagogik och lärande genom lekar i skog och utemiljö torde vara gynnsamt för de flesta barn. Det uppmuntrar till aktiviteter och fysiska övningar, samtidigt som inlärningen blandas med kunskap och förståelse för djur och natur.
Nu kanske "naturskola-begreppet" inte är så relevant på ett dagis i och för sig, men man ska ta tillvara på den miljö som finns runtómkring. Skolgården ska också vara uppmuntrande och motiverande för barnen, vilket förstås blir en kostnadsfråga också, men även där ser man en del skolor som tar tillvara på resurser från naturen. Balansgång på stockar, hoppa mellan låga stubbar och liknande. Mer sånt!
Centralisering av skolorna lär fortgå, vilket kan vara både positivt men förstås även negativt- och den som lever får väl se hur det blir.
Skolklockan ringer.
