"kom kossera!"
Kategori: Allmänt
När man åker omkring på landsbygden kan man ibland se kor, som förnöjt går och betar i hagarna. En vacker syn - levande landskap.
Idag så har de flesta bönder storskaliga jordbruk, och mjölkmaskiner som tar hand om mjölkningen. Maskiner och traktorer, allt för att vara effektiva och få en bra kvantitet (och kvalitet förstås) som man kan försörja sig på.
Annat var det ju förr, då var det tidskrävande med kor, och man kanske bara hade en eller två. Dessa kor var väldigt värdefulla, de försörjde gården med mejeriprodukter, och sådant slösade man heller inte med. Det var inte så vanligt att man drack mjök - det var slöseri med en så värdefull råvara - utan istället gjorde man mycket ost och smör på mjölken. Det gick bra att förvara längre perioder, och visste man att man hade ostar på lager så kunde man känna sig lite lugnare inför en annalkande vinter.
Det gällde förstås att ta väl hand om kon, för att förlora en ko kunde vara ödesdigert.
Ost och smör kunde hjälpa till att hålla svälten borta, och var även ett tecken på att man hade det rätt bra ställt. Man kunde ställa fram en lagrad ost på julbordet, och man kunde kanske skicka med smörat bröd till den arbetande mannen. Vid ex. bröllop så kunde man baka en ostkaka åt brudparet.
Om våren flyttade man korna till ett bra sommarbete, och dessa beten kunde ibland ligga en bit från gården. Det kunde bli en bit att traska för att mjölka korna.
Man kunde också ha korna på fäbodvallar, en sommarbetesplats med tillhörande små lador och byggnader. Där kunde flera gårdar gå ihop och ha sina kor på sommaren, och det var oftast unga kvinnor som bodde på fäbodvallarna under sommaren - för att mjölka korna, passa dem, ysta ost och kärna smör. Alla produkter lades i förvaring tills man hade möjighet att ta dem till gården igen.
Det var mycket att stå i med kor, men värdefulla var de.
Oftast hade korna väldigt fina namn; Maj-Ros, Gullan, Stjärna, Maja, Klara, Blenda, Blomma, Gull-Ros, Lill-Ros, Alma, Lilja, Maja och liknande.
Locka på dem kunde man göra genom att ropa "kom kossera, kossera, kom kom!"
Man kan se framför sig ett barns glädje över att få tjuvsmaka spenvarm mjölk. En mjuk mule att klappa på. En varm kropp att luta sig emot efter kvällsutfodringen under den kalla vintern.
Det känns nostalgiskt och charmigt när man tänker på det.
Kor som går på sommarbete, en idyllisk bild av "bonde-Sverige". Och låt oss alla hjälpa till att bevara den bilden än idag, genom att ex. handla lokalt i den mån man kan. Låt landskapen leva.
Anonym säger:
Gud vad fint! :D