Doften av älggräs
Älggräset står nu i full blom, och kantar alla de diken, åkerkanter, skogskanter och andra fuktiga ställen där den trivs.
Den ser verkligen fluffig och fin ut, och doftar angenämt. Älggräs, eller älgört som den också kallas, är en ört som lätt kan bli över en meter hög. Dem växer oftast i större bestånd, och är svår att missa.
Ofta kan man se små humlor och andra insekter som febrilt far omkring mellan de små mjuka väldoftande blomställningarna. Älggräset har dock ingen nektar, men humlor och dylikt dras dit av den söta doften och på så vis pollineras växten ändå.
Älggräsets väldoft var förstås ingen egenskap att förspilla, utan detta nyttjade man. Man brukade förr strö ut torkade blad över golvet i hemmet, kanske inför en stundande festlighet eller högtid, för att få väldoft inom husets väggar. Knippen av blommorna spred också en söt och behaglig doft hemmavid.
Man har även använt dess söta smak till en hel del, bland annat i te, som krydda i öl och brännvin och till viss matlagning. Bladen kan man enkelt ta och torka om man vill använda dem till något liknande. Det var också vanligt att gnida insidan av diverse kärl och tunnor med bladen, för att ge en godare smak åt ölet som skulle lagras däri.
Älggrässaft är något många har provat, och olika sorters recept vimlar det av, så där får man testa sig fram till vilket man gillar.
Vi har provat ett recept på älggrässaft som finns på http://www.ica.se/recept/ (bara att söka), det var enkelt att göra, och det var verkligen en annorlunda smak. Det smakade "sommarfriskt", läskande och svalkande, lagom sött med smak av citrus (utan att vara surt), och...ja, gott var det i alla fall!
Man ska tydligen också kunna tillaga efter fläderrecept, där man bara byter ut fläder mot älggräs.
Både bladen och blommorna innehåller salicylsyra, och har därför förr använts som febernedsättande och smärtstillande medel, exempelvis vid huvudvärk och kroppsvärk. Vanligt är att göra te på växten, som då är urindrivande, vätskedrivande och smärtstillande. Det ska också vara ett sött och gott te.
Den plockas och används förstås även idag, då den har sådana välgörande egenskaper.
Fin, fluffig, väldoftande och användbar!
Något annat att nämna såhär i förbifarten, är att de gula kantarellerna börjat titta fram under mossa och barr! Nu ska de bara frodas och bli större, om några veckor blir det till att fara och titta till dem.
