byatankar.blogg.se

"Om en dörr stängs då öppnas en annan" - ett talesätt de flesta hört talas om.

   Andemeningen är att när en möjlighet eller chans man haft går i bitar, så kommer en ny möjlighet att öppna sig för en. Ett ganska knepigt tankesätt egentligen. Det får det att framstå som att det är slumpen eller ödet som bara serverar en ny chans, en ny dörr att gå igenom, om man bara hittar den. "Se dig bara omkring, så har du ett nytt spännande alternativ. Världen är fylld av möjligheter!"

   Var är alla dessa dörrar för de som kämpar? De som kämpar med fattigdom, svält, ensamhet och psykiskt eller fysiskt lidande har nog letat förbenat efter dessa nya dörrar som ska stå på glänt, utan att hitta någon.

   Visst, ibland kan man kanske genom omvärldens hjälp en vacker dag finna att en ny dörr står på glänt, turen har vänt, och man får en ny väg att vandra.

   Och kanske man i många fall kan snickra ihop sina egna dörrar.

 

Tankens kraft hjälper inte en ensamstående mamma i krigets efterdyningar att få mat till sina barn. Men för oss gemene man, som relativt sett har det otroligt bra, så kan man i många fall skapa sin egen lycka. 

   Det kan vara små saker, från att buttert se ogräset på gräsmattan, till att glatt se de olika sorterna som växer, blommornas fina skiftningar i färgen på kronbladen. Här pratar vi nämligen vardagslycka.

   Att träna hjärnan till en mer positiv och livsbejakande syn är bland det svåraste man kan träna. Man reflekterar ju sällan över sina egna tankar, desto lättare att anmärka på andras istället.

   Men tänk dig en stig i en tät och gammal urskog. Denna stig är väl bevandrad, marken är tilltrampad, jämn och enkel att gå på. Detta får symbolisera våra tankebanor, våra egna tankesätt och reaktioner på omvärlden. Om man då ska försöka tänka på ett annat sätt så är det som att kliva av denna skogsstig. Det är ingen som gått här tidigare, marken är ojämn, det är snårigt och jobbigt. Det kan då förstås vara lätt att gå tillbaka till den upptrampade stigen, om man inte har ett envist sinne. 

   Tillslut kommer du dock att ha vandrat längs snåren såpass att nya stigar bildas även här. Med tiden blir även de jämna och fina. Man lär sig att se på saker på ett annat sätt. Du upptäcker en annan del av skogen, med andra miljöer, annan flora.

   För att kunna trampa nya stigar behöver man först veta vars man går från början. Och självinsikt kan vara svårt. Speciellt då de flesta (även undertecknad..) har ett "jag har rätt och du har fel"-tänk. Vet jag hur min moral och etik är? Är jag verkligen medmänsklig? Bara i tanke, eller visar jag det? Säger jag mer snälla än nedlåtande kommentarer om folk? Det är svårt.

 

Tänk ändock om man kunde vara mer positiv med det man har, uppskatta sin familj, sina vänner, sin hälsa. Att ha tak över huvudet, mat på bordet. Vad bra man skulle må.

 

Hjärnan är som sagt svår att träna om, men man kan ju börja med små steg utanför stigen då och då. 

 

Och man kan faktiskt snickra ihop sina egna dörrar ibland. Bygga och forma sin egen lycka, ge sig själv nya möjligheter. Tänka utanför boxen, göra saker man kanske egentligen inte vågar. 

 

Så; "Om en dörr stängs, då öppnas en annan".. njae, det slopar vi. Vi gillar istället;

   "Om en dörr stängs framför dig, då tar du banne mig fram sticksågen och börjar såga upp en ny!"

   Våga bara tro att du kan.