Att se djur i sin rätta miljö
Det är en speciell känsla att få se vilda djur i sin rätta miljö. Alla kan vi stå och beundra en älgtjur på en djurpark, men att se en älgtjur stå på ett kalkygge och äta - det är en speciell känsla. En känsla av att det är vi och dom, att djuren också lever bland oss. En skog är inte bara ett ekonomiskt ägande, utan även hem till flertalet vilda djur, som alla behövs för att bevara mångfalden i skogarna.
En skog är inte levande utan alla skalbaggar som kryper i myllan, fåglar som flyger mellan trädkronorna, maskarna i jorden, klövdjurens spår på smala stigar, rovdjur och allt annat som hör till.
Skogar och övrig natur ska ha en mångfald, en artrik fauna och flora.
Detta kan man förstås prata mycket om; vikten av att plantsätta, bevara gamla träd, skydda urskogar, spara naturliga diken istället för att gräva konstgjorda, värdet i en levande biotop istället för en artfattig monokultur.
Det kan dock sägas en annan dag - nu var det om känslan av att stöta på vilda djur i skogen.
Vid Trehörningen - en bit utanför Brattsbacka, är det stillsamt och tyst. Vacker sjö och rogivande natur. Under en promenad dit i somras så var det något i ögonvrån som skymtade till, och där satt en stor rovfågel och tittade. Lugnt och vaksamt iakttog den oss. (Känslan av spänning medförde att kamerainställningarna inte hanns med, så de snabba bilder som togs är något suddiga..)
Först efter en stund flög fågeln iväg några meter för att istället sitta på marken och hålla koll på oss. Efter att ha kommit fram till att vi inte skulle ge oss iväg - så gav fågeln sig iväg istället.
Efter lite hjäp av kunniga fågelkännare så vet vi att detta var en ung bivråk, som lätt kan förväxlas med den vanligare ormvråken, men detta var alltså en bivråk. Den uppehåller sig i Afrika, och är bara i Sverige under sommarmånaderna. Den kan ha ett vingspann på upp till cirka 1,3 meter, en rätt stor fågel.
När vi någon timme senare gick tillbaka mot bilen fick vi höra bivråkens karakteristiska läte, lite kusligt läte, ett ensamt entonigt visslingsljud; "piiiiiuu".. svårt att beskriva..
Där den hade suttit syntes ett hav av fjädrar, och det är så det ser ut där en rovfågel suttit och ätit. En rovfågel plockar nämligen fjädrarna av sitt byte, och dessa syns i en vid båge runt matplatsen. Efter att ha plockat fjädrarna så kan kalasandet börja, och oftast så kan man vid dessa matplatser hitta större ben, näbb och en del osmakliga inälvor som lämnats.
Spännande var det i alla fall!
