Blickar i nacken
Kategori: Allmänt
Stannar upp och tittar. Lyssnar.
Solen står lågt, om ett par timmar så börjar den gå ned. Annars så är det tyst. Tänker att jag ska lyssna efter tre olika ljud. Först hörs fågelkvitter. Asplöv som prasslar i den svaga vinden. Det tredje ljudet.. svagt porlande av en bäck i närheten. Andas och känner lugn.
Tittar mot ödehuset. Gräsmattan är helt igenvuxen. Färgen flagnar. Trasiga och tunna gardiner i fönstren.
Funderar på hur det kan ha sett ut förr. Ser en risig liten svartvinbärsbuske, kanske barnen plockade bären där. Fanns det fina blommor här tro?
Anar resterna av en ladugård eller annan byggnad. Rester av en grund. Hade dom kor här? Kanske den där slyiga åkerplätten där borta var betesmark förr.
Undrar hur dom levde.
Nyfiken, samtidigt som det är enkelt att skrämma upp sig själv.
Har någon dött här? En mor som mist ett nyfött spädbarn? Var det ett lyckligt hem, eller ruvar mörka hemligheter?
Skulle nog aldrig våga vara här själv när mörkret fallit. Minnen från förr, viskningar och ljudet av steg.
Kanske någon eller något ser mig. Om dessa ödehus kunde berätta sina historier.
Är det något som knakar i skogen? Ett djur? Bäst att gå till bilen igen. Undra om någon tittar efter mig när jag går?
