Spännande med post
Man går och hämtar posten. Räkningar och reklam - som vanligt. Det är väldigt sällan man gläds åt ett handskrivet brev eller någon annan trevlig överraskning i postlådan. Annat var det förr.
Det var under mitten av 1600-talet som man började anordna regelbundna postutdelningar.
De första "brevbärarna" kom sedan ridandes till häst, och man kunde då rida ett par mil innan man bytte till en utvilad häst. Till exempel vanliga bönder, eller de som höll i gästgiveri, kunde åta sig att rida ut med post 2 gånger i veckan.
Det fanns här en befordringstid som var satt på 6 timmar mellan Nordmaling och Bjurholm, på den tiden skulle man hinna dela ut den post som fanns mellan Nordmaling och Bjurholm.
Postutdelaren hade tillåtelse att bära en grovkalibrig relover med sig. När de ensamma red med post på de gamla byavägarna så fanns det alltid en rånrisk, och postutdelaren, eller postiljonen, hade då rätt att försvara sig med vapen.
I takt med att läs- och skrivkunnigheten ökade så ökade också brevskrivandet. Det kunde vara dagens höjdpunkt; att få ett långt brev från en familjemedlem som emigrerat till Amerika.
I Nyåker så infördes en poststation år 1889, vilken först höll till vid tågstationen i byn. Det blev förstås väldigt smidigt att skicka post med tågen, och det var nog också därför man inhyste tågstation och poststaion i samma byggnad. Numera finns förstås ingen poststaion kvar i byn, men det måste ha varit spännande när postkarlen kom ridandes förr!
