kusliga ödehus
Kategori: Allmänt
En del ödehus känns inte alls kusliga - utan snarare pockar de på uppmärksamhet, man blir nyfiken och undrar hur det kan se ut inuti, hur det såg ut under sina glansdagar och så vidare. Fängslande livsöden i charmiga ödehus.
Sedan finns det de hus som man känner rysningar av. Kalla kårar om man kör förbi i mörkret. Huruvida detta beror på att man "skrämmer upp sig själv", eller om det är övernaturliga fenomen eller känningar, kan man tvista om. Oavsett vad så finns det hus där man känner att man aldrig skulle våga tillbringa en natt.
Ödehus beläget i Holmforstrakten..
Man kan undra vad som skiljer det ena ödehuset från det andra, vad gör det ena charmigt och det andra skrämmande?
Omgivningen, byggnadens utseende i sig, vädret och humöret för dagen, eller är det energier och kvarglömda minnen?
Faschinerande är de i alla fall.
Halva denna byggnad har rasat, det ser ut som en intressant och lustig tavla. Byggnad belägen i Tallbergstrakten..
Heltomma byggnader och hus kan vara skrämmande. Men kusligast är det nog när det är textilier och ägodelar kvar.
Nötta, söndertrasade, skira gardiner i ett trasigt fönster.
En solblekt plastblomma i en söndersprucken kruka.
En rostig, övervuxen gammal cykel.
Som om folket som bodde där bara rest sig upp och gått, och aldrig mer kommit tillbaka.
Sådana hus är inte bara öde, de är övergivna.
