Hallbackens väsen
När man kör från Nyåker mot Nordmaling, så kommer man efter en liten bit till en skylt som det står "Hallbacken" på, och visar mot en grusväg mot höger. Där kommer man så småningom fram vid Orrböles bygdegård.
Denna väg över Hallbacken torde vara en gammal väg, och finns även utmärkt på kartor från 1900-talets början. Den har nog funnits längre än så, säkert som en gammal hästväg mellan Orrböle och landsvägen Nyåker-Nordmaling.
Det finns en del spökhistorier om denna väg, vad som är sanning eller inte är upp till läsaren, kanske är allt bara fantasier som uppkommit av rädsla över att befinna sig på en väg i skogen i mörkret, eller så har saker hänt...
Såhär går sägnerna;..
Man kan höra många konstiga ljud från skogen när man går eller cyklar längs vägen om kvällarna.
En del ljud är riktigt otäcka, hulkande barnagråt och hjärtskärande barnaskrin. Eller bara små hjälplösa gnyanden inifrån trädens dunkel. Sånt som får skräcken att krama om hjärtat, barn som gråter inifrån mörkret.
Man kan skymta något, kanske ett litet barn som gömmer sig bakom ett träd, eller springer in i skogen.
Alla historier angående barnalätena har lett till spekulationer om att det en gång i tiden skulle ha varit en kvinna som lagt ut sitt nyfödda barn att dö i skogen, och att det är detta barn som går igen.
De flesta historier gällande Hallbacken rör spädbarnsgråt som hörs ur skogen.
Det var inte helt ovanligt förr, att man dräpte sina barn, om de var födda utom äktenskapet exempelvis. För att förstå hur man som nybliven mor kunde göra något sådant, så får man ha i åtanke att det var hårdare tider då. Oftast så fick man hårda straff, mestadels innebar straffen någon form av förnedring inför församlingen. Man tappade sin heder och blev smutskastad, och blev byns skam.
Andra sägner pekar på någon annan typ av kusligare aktivitet. En berättelse säger att en ensam person skulle cykla hem längs hallbackenvägen, sent en kväll. Helt plötsligt ur tomma intet hoppade någon på, och satte sig på pakethållaren till cykeln, en riktigt skräckfylld känsla.
En annan säger att något sprungit snabbt bakom cykeln, och jagat den skräckslagne cyklisten i mörkret. Om man vågade titta bakom sig så fanns det givetvis inget där.
Oftast rör historierna gående eller cyklister, ensamma personer.
Men en historia rör en bil, som i en viss kurva en vacker dag helt plötsligt tappat sikten, som om en tjock dimma uppenbarat sig, och därav fått bromsa och halvt kört av vägen.
Ja... kanske bara påhitt. Eller så finns det ett dräpt barn och någon annan hemsökelse, som vandrar där om nätterna... Så går sägnerna i alla fall.
